Egentid.

Jag lyssnar just nu på P4-dokumentären "den moderna grottkvinnan" som handlar om Maninna Råland som bland annat varit med i Outsiders-programmet "de vilda." Hon lever 6 månader om året i en grotta på Gotland, isolerad från allting som en riktig grottmänniska. Jag kan verkligen relatera till det hon säger i dokumentären om ensamheten, och hur något sådant kan vara bra för en människas hälsa.

Jag har så länge jag kan minnas alltid tyckt om att vara ensam, och med ensam menar jag inte den där värkande ensamheten som man kan känna ibland utan en självvald ensamhet. Det är egentligen inte så att jag ogillar andra människors umgänge, även om jag är relativt kräsen med vilka jag umgås med och inte. Jag har svårt att umgås med människor en längre tid utan att känna mig illa till mods eller bli stressad. Det handlar delvis om att jag är så osäker på mig själv men den osäkerheten är bara en bråkdel av anledningarna till varför jag hellre gör saker ensam än med andra. Jag brukar kalla det för att jag återhämtar mig eftersom det är precis det jag gör och har gjort i flera år. Varje gång jag har umgåtts med människor eller socialiserat mig en längre tid så har jag behövt några dagars ensamhet och egen tid för att kunna bearbeta stressen och ja, återhämta mig. Det gäller även människor som jag verkligen trivs med. Det är inget fel på andra människor eller på de människor jag umgås med, men jag behöver ändå den där egna tiden. Jag skulle inte direkt påstå att jag är som Maninna, för jag skulle nog inte riktigt klara av att leva utan moderniteter men trots tillexempel internet så gör jag mina egna grejer. När jag gör dessa "egna saker" så behöver jag inte bry mig om vad någon annan ska tycka, om jag är konstig eller tråkig och så vidare... Exempel på saker jag gör under min återhämtningstid;

• Kollar på youtube-videor, t.ex. makeup-tutorials eller compilation videos. 
• Tittar på filmer eller serier jag sett förut, gärna om och om igen, jag har egna maraton alltså.
• Fixar med mitt hår eller smink, tar bilder på mig själv eller på annat och redigerar bilderna. Det kan pågå i timmar. 
• Sitter vid tumblr och rebloggar bilder eller redigerar bilder till tumblr, detta kan också pågå i timmar.
• Hittar ny musik på Spotify. 
• Skriver noveller eller blogginlägg. 
• Läser noveller eller blogginlägg. 
• Går promenader eller gungar. 

Det viktigaste utav allt är att jag kan skifta mellan saker, utan att behöva bry mig om någon annan. Jag kan tillexempel se ett avsnitt på en serie, byta serie eller avsnitt i mitten utav allt eller stänga av och kolla en youtube-video istället och så vidare... Under dessa dagarna pratar jag knappt, eller inte alls, med andra människor. Jag känner inte för det helt enkelt.
Det är så viktigt att jag inte blir ifrågasatt utan bara får göra precis som jag vill. Det är därför jag är så nervös för att bo ihop med Daniel, även om jag ser fram emot det väldigt mycket. Om jag inte får den här egna tiden eller blir ifrågasatt under min egna tid så kommer jag att gå under. Det kan vara svårt att förstå varför jag gör som jag gör eller varför jag tycker om det jag tycker om, men det är helt enkelt så. Jag trivs med att göra dessa sakerna och jag måste få göra det, för att kunna fungera normalt. Nu är det ju tur att Daniel spelar och tycker om att göra det så mycket, för då kan jag få min egen tid under hans speltid.