Att vara såhär jävla kär... jag trodde aldrig att det skulle hända. Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv ens vågat hoppats på att jag skulle hitta någon som passade mig. För... det är rätt svårt att passa in med mig, eller så kanske är det jag som har svårt att passa in med andra. Det kan ibland låta smärtsamt i huvudet på mig när jag tänker på hur mycket jag älskar, hur mycket jag känner och hur galet kär jag är. Hade det inte varit besvarat, om han inte hade behandlat mig väl, om det inte fungerat... så hade det varit något oerhört smärtsamt. Jag kan inte sluta tänka honom, det är som om han nålats fast i huvudet på mig. Jag försöker att inte tänka på honom ibland, bara för att ge mig själv (och honom) lite lugn, men det går inte. Alltid alltid alltid i tankarna. Det är en sådan kärlek som brukar beskrivas på film, så himla dramatisk på något sätt... men det är väl för jag är dramatisk. Jag vill ta tag i hans huvud och ruska om det samtidigt som jag skriker "jag skulle kunna döda och dö för dig, förstår du det?!" i en regnig gränd någonstans i NY, som det är på film ni vet... Jag kan inte få nog utav honom. Varje dag säger han något nytt som jag fascineras utav eller imponeras utav, och varje gång vi träffas inser jag hur otroligt vacker han är. Att känna såhär mycket kärlek till någon kan vara farligt, men jag är alldeles för kär för att tänka efter, för jag litar på honom. Jag litar på vår kärlek. Nu sitter jag och väntar på hans sms, som alltid kommer på morgonen... och trots att jag litar på honom och trots att jag litar på vår kärlek så sitter jag och är orolig för varför det inte kommer ett sms... Kommer jag någonsin sluta noja? Det kanske bara är mänskligt? Däremot tror jag att det kommer att lätta när vi flyttar ihop. Det handlar inte om att jag vill ha kontroll på honom utan att jag kommer kunna ha kontroll på mig själv, för jag vet hur jobbig jag kan vara.
Jag har aldrig varit så ärlig med någon som är jag med honom, jag har aldrig vågat öppna upp mig på samma sätt... jag har aldrig trivts så bra med någon innan, aldrig känt att en annan människas närhet kan vara avslappnande utan alltid tvärtom.
Jag önskar att alla får känna samma kärlek som jag känner, att alla ska få ha ett lika bra förhållande som jag är i nu. Vissa människor letar förgäves efter en hona eller en hane, vissa känner inte att de behöver det... men jag är en sådan som behöver det. Och jag har hittat min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar