Jag lever för mina spotify-listor, att gunga i mörkret, ljudböcker, god mat och bra serier.
Jag lever för hur ljuset letar sig in bland mina persienner och ger rummet ett dunkelt intryck, jag lever för hur Sansa kisar med ögonen när jag klappar henne på huvudet och känslan av mitt stora täcke på min nakna hud.
Jag lever för hur jag nickar med huvudet, vickar lite extra på höfterna och mimar när jag går promenader och lyssnar på "fairies wear boots" eller "vulgaris magistralis."
Jag lever för ljudet av kolsyra som knastrar när jag häller upp cola, smaken utav vitlök och doften av hårfärg.
Jag lever för mandlar doppade i yoghurt, sourz blandat med cola, introt till Game of thrones och hur mjukt mitt hår känns när jag borstar det efter jag sprayat balsam på det.
Jag vet att det inte låter som så mycket men dessa småsaker är allt jag har.
När man blivit van vid att alltid känna som att livet är otillräckligt och att man själv är otillräcklig så lär man sig att de småsaker är det som spelar någon roll.
När man är trött på att sträva efter något man aldrig får eller något man inte känner att man någonsin kommer att uppnå så finns småsakerna där som en tröst.
När jag öppnar upp mina sinnen så märker jag hur dessa småsaker kan bli så stora för mig, eftersom jag inte har något annat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar