Cheers.

Personligen så skulle jag påstå att jag har ett väldigt socialt liv just nu. 

Jag har inga problem med att vara ensam, så länge jag har något o göra. 

- 5 kg so far, det är på väg åt rätt håll och det känns bra. 

Jag fokuserar just nu mest på mig själv. Jag har i så många år satt mig själv sist i ledet, alltid fokuserat på andra förutom mig själv. Grejen är att när man bryr sig mer om andra människor så vänjer sig människor vid det vilket gör minsta lilla självisk handling automatiskt OTROLIGT självisk och egocentrisk och man är ett jävla svin för att man faktiskt för en jävla gångs skull sätter sig själv först. Det blir nämligen så med mig... så fort någon kommer för nära inpå så släpper jag allt och jag ger allt vad jag har och allt vad jag är för den människan och tycker att "bara du inte lämnar mig" är betalning nog. Det är det inte. Bara för att man kan köra med mig så betyder det inte att man ska göra det. Bara för att jag förlåter dig för allt så¨betyder det inte att jag ska behöva göra det.

Jag har under de senaste månaderna stått inför det svåraste valen någonsin nämligen "såra mig själv - eller såra någon annan?" och i slutändan så har jag valt rätt - såra någon annan. Hur mycket jag än avskyr mig själv för att jag sårar andra människor ibland så är det oundvikligt. Man kan inte alltid passa upp på andra människor - det blir så jävla tröttsamt. Med detta betyder det inte att jag skiter i andra människor - känns viktigt för er idioter att peka ut detta - utan jag bara har mer respekt för mig själv, otroligt mycket mer respekt för mig själv. Jag har insett att jag tamejfan inte är något jävla andrahandsval, jag är inte någon jävla madrass eller skräptunna, jag är inte någon som "halvt duger", jag är ingen man kan falla tillbaka på, jag är ingen som "accepterar allt, är för mesig, går med på allt" och jag är fan ingens jävla husdjur.

Det hela handlar egentligen inte om andra människor heller utan mig själv. Jag nedvärderar mig själv för mycket, och när jag gör det så gör andra det också. Förhoppningsvis blir det samma effekt nu när jag försöker uppskatta mig själv...

Förresten så älskar jag Jenni för hon är en utav de bästa jävla människorna på hela planeten och jag är så tacksam för att hon lyssnar på mitt ältande och mitt gnäll och ger så bra råd som jag tar till mig.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Vill säga att jag INTE pekar ut någon eller några i det här inlägget utan det här handlar om "allmänna människor" och mina tankar, funderingar och åsikter. 

Känner du dig träffad så är det ditt problem som känner att du behandlat mig fel - inte mitt för jag tycker förmodligen inte att du har det.