Amour, amour.

Det frågas ganska ofta... hur vet man att man är kär? Jag undrar det också egentligen, inte för att jag inte har varit kär för det har jag, men för man inte egentligen genomgått några checklistor utan bara satt stämpeln "kär" helt plötsligt. Ja men hur vet man? Så tänkte att fan... kanske borde skriva en checklista, för min egen skull såväl som andras.
För det första så finns det 4 stadier i ämnet kärlek. 1. tycker om/gillar/intresserad 2. förälskad 3. kär 4. älskar. Rätt lätt va? Det förändras över tiden. Man kan alltså inte, enligt mig, pladask bli kär i någon man bara träffat nyligen eller nyligen börjar prata med. (man kan bli kär i såna man inte träffat dock, mhm) Det skiljer dock inte så mycket åt på stadierna t.ex. 1 och 2 är nästan likadant precis som 3 och 4 inte är långt ifrån varandra och även 2 och 3 är väldigt lika känslor. Men det är ändå 4 stadier.

För att veta om du verkligen har romantiska känslor för någon så kan man gå igenom dessa "enkla" frågor;

Tankar.
- Tänker du ofta på den här personen? Och är det så att det mesta runt omkring dig får dig att tänka på den här personen? Och är det ofta kopplat till romantik? Hör du t.ex. en kärlekslåt på radion så kanske personens namn eller ansikte poppar upp i huvudet på dig? Det kan gälla andra saker också - småsaker som du tidigare inte tänkt på som är helt nytt. Äter du t.ex. en macka så kanske du tänker på att den här personen sa en gång att hon/han gillade mackor?
- När du väl tänker på den här personen, känner du dig lite glad då? Ler du kanske lite? Du kanske inte ens tänker på det själv men tänk efter nästa gång.
Rädslan.
- Är du lite nervös omkring den här personen eller när du pratar med den här personen? Du vill inte göra bort dig och du bryr dig mer om att inte göra bort dig med den här personen än med andra, kanske?
- Brukar du ofta sitta och fundera på vad du ska säga till den här personen? T.ex. skriva om smsen innan du skickar dom, tänka efter riktigt noga innan du pratar?
- Känner du dig rädd när du tänker på att den här personen kanske inte vill vara din vän längre eller inte vill bli vän med dig? Du är rädd för att förlora den här personen från ditt liv?
Svartsjukan.
- Sticker det till lite i bröstet på dig när du ser att den här personen flirtar med andra eller när andra flirtar med den här personen? Du känner dig kanske lite "possessive" över den här personen? 
 - Tänker du ofta på att den här personen kanske är med någon annan? Gör det ont i dig då? Blir du arg eller ledsen? Eller tänker du bara på det, allmänt?
Sexuell attraktion.
- Tänder du på den här personen? 
- Brukar du ofta tänka på att göra sexuella saker med den här personen? Och blir du upphetsad när du tänker på den här personen? Du kanske till och med blir lite nervös när du tänker på att göra dessa sexuella saker med den här personen? Du vill liksom prestera ditt bästa.
- Brukar du ta på dig själv när du tänker på att göra sexuella saker med den här personen? Och tänder den här personen dig mer än t.ex. porr? Och du kanske till och med inte riktigt tänker på att ha sex med någon annan än den här personen? Du fantiserar mer om den här personen än andra?
Saknad.
- Saknar du den här personen när ni inte träffas/pratar/skriver? Du känner en lust att träffa/prata/skriva med den här personen nästan hela tiden, eller ofta? 
Längtan.
- När du inte kan sova på kvällen/natten, tänker du kanske att den personen låg bredvid dig? Eller tänker du på att du skulle vilja ha den personen hos dig? Det är inte sexuellt utan du kanske bara vill vara med den här personen? Känna närheten?
- Blir du nervös när du tänker på att du ska träffa den här personen? Men känner du dig samtidigt glad när ni ska träffas? Och tänker du ofta på det i förväg typ när ni ska träffas igen och vad ska ni göra då? Du längtar efter den här personen när ni bestämt att ni ska ses?
Glädjen.
- Känner du dig glad med den här personen? En glädje som bara kommer helt plötsligt? Det behöver inte vara något roligt ni gör eller pratar om utan du bara känner dig glad ändå?
- Känner du dig trygg med den här personen? Du litar på den här personen? (du kan fortfarande vara nervös eller osäker såklart men du känner ändå den där tryggheten någonstans?)
Och till sist: När du läste detta - tänkte du på en speciell person då?

Egentligen skulle man kunna sammanfatta det ganska kort: om du tänker på en person ofta, om du vill träffa en person ofta, om du vill ha sex med en person, om en person gör dig glad, om en person gör att du känner dig trygg, om du saknar och längtar efter en person och allt det ihop samtidigt... nämen se där, du är kär! Eller är det så enkelt? Kanske inte... men jag tycker ändå att alla dessa frågor stämmer in på sådant som jag har känt när jag varit kär.

Kärlek är inte bara längtan, saknad, glädje och sex... och ingen dans på rosor. Och ja... kärlek är verkligen skrämmande. Det som är mest skrämmande är att bli bortstött eller lämnad och obesvarad kärlek. Det är även skrämmande med förbindelser och ansvaret. Visst krävs det ett litet ansvar i att ha ett förhållande men det är inte meningen att ett förhållande ska vara jobbigt. Kärlek, just nu, skrämmer mig mer än någonsin. Det som skrämmer mig då är min svartsjuka och osäkerhet - att bli lämnad eller sårad igen. Det är också skrämmande att binda mig till en person igen och känna mig "kvävd." Tidigare har jag gått in i förhållanden nästan direkt - jag har alltså inte dejtat särskilt länge innan jag väl gått in i det här "seriösa förhållandet" vilket är ett misstag (jag ångrar det inte dock, orkar inte ångra saker.) Man ska inte stressa kärlek eller förhållanden.

Det värsta som kan hända när man är kär är att kärleken inte är besvarad - och när den inte blir besvarad, vad gör man då? Det viktigaste är att komma ihåg att man kommer överleva. Jag har fått mitt hjärta krossat två gånger på grund utav obesvarad kärlek. Två gånger bara? Med tanke på alla de förhållanden jag haft, där majoriteten utav dessa slutat med att de dumpat mig, så är två gånger ingenting egentligen. Jag pratar om den där känslan då hjärtat verkligen krossas, då allt ljus försvinner och det gör så ont att du fysiskt kan känna hur hjärtats krossade biter skär i bröstkorgen. Första gången var när jag var 13 år. Andra gången var när jag var 16 år. Man skulle egentligen kunna säga att mitt hjärta blivit krossat tre gånger, eftersom mitt hjärta krossades den här sommaren så brutalt att jag inte ens kan beskriva det med ord. Men det handlade inte om obesvarad kärlek på samma sätt. Hjärtat kan gå i bitar för andra saker också. Det finns perioder, på grund utav detta, som jag tänker att jag aldrig mer igen ska gå in i ett förhållande eller bli kär igen. Just nu, så är jag ju kär i någon så den planen gick ju inte så bra, men det är ingenting jag planerar att göra någonting åt just nu eftersom det inte känns stabilt nog för mig. Jag tror att det handlar mycket om mitt förflutna och hur dåligt det gått för mig gällande kärlek, men man kan inte leva i det förflutna. En människa är inte lika med en annan och bara för man blir sårad av... 1, 10 eller 20 personer så betyder det inte att man kommer bli sårad av alla man träffar eller blir kär i. Det finns idioter där ute och det finns bra människor och man ska aldrig jämföra en människa med en annan. Det enda jag kan säga om kärlek gällande mig själv just nu så är det: jag tar det jävligt lugnt och jag lägger det på hyllan så gott det går. Det kanske låter ohälsosamt egentligen på ett sätt för man ska inte stöta bort sina känslor men jag kan inte göra mycket annat just nu. Om jag hade låtit mina känslor välla fram så hade de tagit över mig och det hade inte blivit bra. Jag vill inte skada någon eller få någon att känna sig obekväm, sårad eller kvävd - så jag tar det lugnt.

Otrohet i olika situationer.

En kompis skrev för ett tag sen att hennes pojkvän varit otrogen mot henne och vi satt båda och ba "vilket svin, fyfan vilket svin, han ska dö, han ska plågas och kastreras" och okej det är jävligt dumt att vara otrogen men jag förstår folk som är det beroende helt på situationen. Nu visade det sig att pojkvännen blivit kär i tjejen han var otrogen med och hon hade blivit kär i honom och han hade bara inte hittat rätt tillfälle att göra slut med min kompis för han hade tappat känslorna. Okej hennes pojkvän kunde ha skött det här mycket bättre än vad han gjorde men jag måste vara ärlig och säga att nej jag tycker inte att han är ett svin överhuvudtaget. Jag försöker alltid se saker från bådas perspektiv gällande otrohet och inte döma för snabbt. När jag då sa detta till min kompis blev hon fly förbannad och jag fick en hel tjejarmé efter mig men det är inget nytt...

Samma gäller när den som partnern varit otrogen med blir attackerad. Egentligen... det är väl inte hans eller hennes fel om den man har sex med har partner? För om jag hade haft sex med någon jag inte visste hade haft partner och sen fått skit för det och hans partner hade tyckt att det var mitt fel så hade jag blivit så jävla arg. Det är väl för fan inte mitt fel?! Det första man pratar om när man raggar är ju om man har någon respektive och säger någon nej så litar man ju på det, eller hur? Självklart hade jag velat styckmörda tjejen Crippe var otrogen med om han nu skulle vara otrogen med någon men jag skulle inte säga att det var hennes fel eller anklaga henne. Sen är jag delad gällande om hon nu hade vetat... För det är inte hennes ansvar att se till att han är trogen och sen beror det helt på om kärlekskänslor är inblandade eller ej. Om hon hade varit kär i min pojkvän en längre tid och han hade legat med henne hade jag förstått om hon inte sa nej. Folk borde bli mer fucking sympatiska... Trots att jag själv hatar och blir förbannad på småsaker så hatar jag samtidigt andra NÄSTAN likadana idioter och håller på med sånt här jävla trams. EDIT: Om Crippe varit otrogen mot mig med en tjej han hade känslor för men ändå valt att avsluta allt med för min skull för han känner att han älskar mig med... hade jag kunnat förlåta det? Ja. Det måste man kunna, man måste kunna se det från varandras sidor och om jag hade varit med om samma hade jag verkligen uppskattat förståelse och en annan chans. Folk är mer hatiska gällande förhållanden än allt annat, hata på roliga saker istället som folk som skriver "SNÖ!" när det snöar på facebook precis som om folk inte visste det redan...

Och sen tycker jag IOCHFÖRSIG att man som singel måste ha en viss spärr inom sig att man ligger inte med någon som har partner. Jag skulle aldrig kunna ligga med någon som har partner... Det är moraliskt fel enligt mig även om jag inte begår något "förhållandebrott."

Jag vet inte, vad tycker du? Om din partner hade varit otrogen mot dig med en tjej han är kär i samtidigt som han är kär i dig - hade du kunnat förlåta honom? Om inte förlåta så du fortfarande varit ihop med honom men förlåta honom och behålla honom som vän eller iallafall inte hata honom? Och om det nu är så att han var kär i henne och vill göra slut med dig för han hellre velat vara med henne - hur fel hade det varit? Och hade inte du om du hamnat i samma situation velat bli förstådd? I såna här situationer försöker jag alltid tänka att om JAG själv vore i samma situation hur hade jag velat bli bemött? Och ja väldans vad seriöst inlägg detta blev men ja denna bloggen ska inte bara handla om saker jag hatar för då hade jag väl döpt den till "sakerjaghatar."
-------------------------------------------------------------------------------

Känner du dig träffad av detta inlägget? Läs här innan du bestämmer dig för att bli sur på mig eller bli ledsen.

Varför ska man bojkotta alla hjärtans dag?

Imorgon är det alltså alla hjärtans dag...
Den där dagen på året där alla singlar vill dö och folk i förhållande inte vill göra annat än o leva.

Typiska facebook uppdateringar;
- Man ska uppskatta varandra alla andra dagar på året också, varför ha en speciell dag för det?!
- Bara jag som inte tänker fira alla hjärtans dag? 
- Jag är ensam på alla hjärtans dag och jag är ledsen för det... 
- FUCK YOU ALLA HJÄRTANS DAG SINGEL FO LIIIIIIIIFE
- Vad är alla hjärtans dag?
- Ska fira alla hjärtans dag med älskling vi ska gå ut o äta bo på hotell och ha vilt sex fast vi låtsas vara sådär jättefina på facebook :3 (okej detta är ingen uppdatering men ville klämma in den xD)

Öh? Haha!  Nu jävlar läser vi lite på wikipedia, brb *läser* så. Ja det handlar om kärlek. Och? Man firar väl bara de högtider man vill fira, iallafall såna här högtider? Folk verkar ju ändå hata den här högtiden mer än o älska och när jag var singel så bojkottade jag fan inte alla hjärtans dag som alla andra som följer grupptrycket. KÄRLEK kan vara annat än just ett förhållande utan man kan väl visa sin uppskattning till en vän eller familjemedlem? Och vadå uppskatta varann alla andra dagar också - ja det klart men det är väl LÄTTARE för de lite mer inkompetenta inom känslor och hur man ska visa dom att bli tillrättavisad att IDAG ska jag visa känslor :) Det är inget fel på alla hjärtans dag - fira om ni vill men om ni inte vill fira gör inte det då. Jag gnäller mer än någon på facebook men jag HATAR de här gemensamma gnällen som jämt förekommer t.ex. när det snöar, när Sverige spelar fotboll o förlorar eller något, när det regnar, när det är jul, alla hjärtans dag, att det är varmt, SOLEN ÄR HÄR vi ska bada och så vidare...

Personligen så ska jag på alla hjärtans dag försöka påminna de omkring mig som jag faktiskt älskar att jag älskar dem och att jag tänker på dem och bryr mig om dem och allt annat sådär fint. Gör du det med - singel eller inte. Och om du spenderar alla hjärtans dag ensam så bjud dig själv på något fint, gör något fint för dig själv. För du borde uppskatta dig själv också, inte bara andra.

EDIT:  Och alla hjärtans dag går ju mycket ut på att man ska skicka kort till varandra om man är förälskad i någon, speciellt någon som man inte är tillsammans med? Så om du har en secret crush - skicka ett vykort!!! Eller ta tillfället i akt och berätta hur du känner eller ja det klassiska "be my valentine?" ;D
-------------------------------------------------------------------------------

Känner du dig träffad av detta inlägget? Läs här innan du bestämmer dig för att bli sur på mig eller bli ledsen.