Det är inte värt det.

Jag måste sluta klandra mig själv. Kanske var det naivt av mig o tro att det var söta apelsiner och inte sura citroner som livet gav mig men vem hade inte trott det i min situation? "Det kommer aldrig sluta göra ont, inte helt" och det är också någonting som faktiskt är helt okej och som jag måste acceptera. Det som jag alltid glömmer bort är att det är okej att vara ledsen och sårad - när man blivit sviken på de sätt som jag har blivit.
Det har varit som en slags dominoeffekt hela sommaren - grej på grej på grej som fallit. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit någon mening som indikerat på att det egentligen är mitt fel osv. egentligen men jag måste sluta med det - jag måste svälja hatet mot mig själv och faktiskt acceptera att det är ANDRA som har sårat MIG - inte jag som sårat mig själv. Alla människor är inte goda, snälla eller fina och det finns dom som kommer såra dig och mentalt halvt förstöra dig. I såna tillfällen kan man inte hata sig själv, det är i såna tillfällen man måste räta på ryggen och tänka "jag är fortfarande mig själv, jag har fortfarande min stolthet och jag kommer över detta för jag är JAG." Någon gång kommer jag väl att kunna tänka så... ibland går det ju, men oftast inte. Jag måste bli stark i mig själv och inte förlita mig på andra gällande mitt välmående - det är inte andra som kommer att laga mig utan jag själv. Det är inte andra som kommer göra mig lycklig utan det är jag själv. Det är inte andra som kommer visa mig meningen med livet utan det är jag själv.

Jag har knappt någon självrespekt eller stolthet kvar i min kropp och det är därför jag försöker isolera mig så mycket som jag bara kan - för jag vet att plötsligt kan jag tappa kontrollen och skada mig själv eller någon annan omkring mig. Som tur är har jag det senaste bara valt att umgås med människor jag absolut litar på - kontrollerade situationer där jag vet vad som händer och vad jag gör och där jag känner att jag är trygg. Det är ingen idé att försöka bjuda med mig på fest t.ex... för jag kan inte just nu. Det är för riskabelt.

Jag förstår bara inte vad jag gör för fel eller varför jag ska bli sårad hela tiden. (och det där lät jävligt emo och som en jävligt vanlig fras att läsa i emo-inlägg men det är verkligen så jag känner) And I tried to be so good so you didn't have to hate me. För jag försökte verkligen, jag försökte verkligen att vara perfekt och vara den som ni ville ha men det räckte inte, jag räckte inte. "Testa vara dig själv nästa gång" - Om jag bara visste vem jag egentligen är. 

Du är vad du älskar, inte vad som älskar dig.