Varför jag bytte Facebook.

Jag bloggade så mycket under juli, men ingenting under augusti. Jag har inte direkt haft mer o göra, snarare tvärtom, men det har stått still på något sätt. Jag försöker alltid att skriva inlägg som handlar om någonting eftersom jag själv avskyr vardagsbloggar (de med ointressant vardag dvs, en sån som jag) och jag har verkligen ingen spännande vardag. Jag skulle skämmas över mig själv om jag började lägga ut bilder på vad jag ätit eller skriva "såg en film idag :D den var jättebra!" och sen slut. Vem vill läsa sånt? Hm...

Tänkte skriva om varför jag bytte Facebook, för ett tag. Jag måste erkänna, väldigt skamset, att jag blev en sådan person som tar Facebook på för stort allvar. Facebook är verkligen en egen värld och i den världen har alla sina roller att spela och minsta lilla felsteg kan rasera allt, mer eller mindre.
Jag har alltid varit en öppen och personlig människa på så sätt att jag gärna delar med mig av känslor, tankar och åsikter på internet i mitt eget namn. Jag gillar att vara en sån människa, för det är enligt mig ett väldigt bra personlighetsdrag att vara öppen och ärlig med vad man tycker och känner. Så tycker inte alla verkar det som... Jag har flera gånger fått kritik och hån från andra på Facebook att jag "gnäller" eller att jag "är emo" och liknande. Varför skriver man det till någon annan egentligen? Ärlighet varar kanske längst men det är ingen ursäkt att vara elak. Jag tar verkligen åt mig när jag hör sånt för det är ju en kränkning mot hela JAG, hela den personen jag ÄR. Jag är likadan i verkligheten dessutom, men jag umgås så sällan med folk så det märks inte förutom för de som verkligen känner mig. Och sen när fick man inte vara öppen på SIN EGEN Facebook- sida? För det är just MIN EGEN. Precis som i den här bloggen skriver jag precis vad jag vill och den som inte håller med om det kan ju faktiskt välja att inte läsa. Det är inte svårare än så.
När jag gick in i ett förhållande kom nya problem gällande Facebook, som många säkert känner igen. Vems bilder eller statusar får man gilla? Får man kommentera att en annan människa är fin? Är det okej att ha gamla ragg eller ex som vänner? Vad betyder det om jag gillar någon annans bilder? Osv osv osv...
Plötsligt blev dessutom Facebook bara en plats där man uttrycker sina politiska åsikter men inga andra åsikter. Jag gillar inte politik, även om jag tycker en del diskussioner är intressanta. Men plötsligt blev man dömd enbart utefter vilket politiskt parti man röstade på. Folk började bråka och köra den typiska "ta bort mig om du röstar på det eller det partiet" och sen NÄR visade ens politiska åsikt om man är en bra människa/vän eller inte? Jag har vänner som är sverigedemokrater, jag har vänner som är socialdemokrater, jag har vänner som är feminister, jag har vänner som är moderater och jag har vänner som är vänsterpartister. Mina vänskapsrelationer baseras inte på om man har samma politiska åsikt eller inte. Om man har allt gemensamt men inte partierna man röstar på - ska man inte vara vänner då? Jag är så arg på hela det tankesättet, så fruktansvärt arg. Jag blev dessutom så jävla trött på det efter ett tag att jag slutade bry mig, slutade läsa vad folk länkade eller la ut.
På Facebook finns förresten en hel del regler, som vissa inte följer, men även regler man själv måste sätta upp. Jag måste väl ändå få välja vad jag vill se och inte? Folk ska oftast visa sina "bättre sidor" på Facebook och man är en riktigt bra människa om man delar videor och bilder på djurplågeri eller gore samt skriver en arg text till. Wow. Verkligen wow. På vilket sätt hjälper man till genom att dela en sån video eller bild? "Man sprider kunskap och väcker reaktion så folk ser vad verkligheten är!!!" Men jag VET redan och ALLA vet redan att verkligheten är jävligt grym - sånt skit vill inte jag se. Jag vill inte bli påmind om hur hemska människor kan vara. Jag mår så fruktansvärt dåligt av att se en hund som blir slagen eller en bild på en människa med uppskuret ansikte av en tallrik. Jag VILL INTE se det!
Som jag tidigare var inne på så lägger sig folk i för mycket, i sånt som de inte har med o göra med. Jag vill inte att folk ska döma mig, mer än vad de redan gör, längre. Jag orkar inte med det. Jag mår psykiskt dåligt utav det. Inte bara det - jag mår dåligt av andras liv. Om jag ser att någon har det bra kan jag självklart glädjas åt detta men egentligen blir jag en smula avundsjuk. Jag har inget jobb, snart inget boende, kanske ingen utbildning, inga pengar och inget spännande liv. Det enda jag kan skylta med är mitt underbara förhållande och det gör jag desto mer - vilket tydligen också retar andra. "Kärlek visar man IRL, inte på Facebook" Ja men låt mig?! Min pojkvän bor 55 mil ifrån mig - jag tar varje chans jag får att visa honom hur jag känner och det är inte särskilt lätt när man inte bor ihop eller kan träffas när man vill.
Det som jag tidigare skrivit, om utseendehetsen på instagram, gäller även på Facebook. Självklart ska man få lägga ut bilder på sig själv och precis hur många man vill men det är svårt att titta på när man är så osäker som jag. Det är ännu svårare för mig som "tjock" att se vikthets och träningshets. Jag behöver inte mer ångest över att jag inte tränar eller inte väger 50 kg...
Dessutom avskyr jag hela den här grejen med att man ska pika varandra, för det sker otroligt mycket på Facebook. Tyst mobbning, i dess värsta form ungefär. Någon lägger ut en status som handlar om något och plötsligt börjat folk ta illa vid sig - för ingen anledning eller för att statusen faktiskt är menad åt dom som ett hån eller förolämpning. Jag själv är väldigt paranoid och tror jämt att alla negativa statusar handlar om mig, även om jag inte passar in i det som de skriver till detalj. Men även det blev väldigt jobbigt för mig. 
Och dessa jävla spel och spelinbjudningar som folk blir så upprörda över... Herregud, är det verkligen så hemskt? Och är det verkligen SÅ SVÅRT att hitta "blockera farmville/candy crush" etc?!
Som sagt - anledningarna är så oerhört många... säkerligen fler än de jag redan radat upp, men där beskriver det iallafall en stor del varför jag inte vill sitta vid Facebook på samma sätt längre. Jag gjorde ett annat konto där jag har max 35 vänner och där kommer jag hänga ett tag... För trots alla hemskheter så är Facebook faktiskt väldigt roligt. Det är roligt att läsa om mina vänners liv och på så sätt kan jag följa människor jag inte längre träffar eller umgås med och eftersom jag inte umgås med andra särskilt mycket så blir det extra intressant att se vad mina vänner har för sig. Jag kommer absolut att börja använda mitt vanliga konto igen, om kanske... 1 månad? Eller mer? Eller mindre? Det beror på. När jag känner mig redo igen att möta all den stress och ångest som kallas Facebook så kommer jag använda det kontot igen. Tills vidare är jag Panda Snow.