D.

När jag var en liten flicka drömde jag om honom.

Jag såg hans ögon bland molnen och höll hans hand i solskenet…

Jag drömde om orden han skulle viska till mig, hur mjukt hans hår var och hur hans läppar skulle kännas mot mina.

Jag drömde om hans namn, hans röst och hans doft.

Törnrosa sjöng om prinsen hon träffade en gång i en dröm,

Ariel sjöng om att hon en dag skulle bli en del utav sin prins värld,

Snövit sjöng om att en dag är prinsen är här,

Och jag sjöng samma visor, delade deras hopp.  

Det gick så många år… och jag letade desperat efter honom.

Jag försökte se honom i varje man jag träffade, letade efter egenskaper jag visste att han skulle ha, men jag fann dem aldrig.

Jag fann bra egenskaper i vissa, sämre i andra… men aldrig hans…

Det var alltid någonting som fattades.

Med åren började jag ge upp hoppet att jag skulle hitta honom,

Mannen från mina drömmar.

Kärleken som beskrivs i sagorna är inte en kärlek som finns på riktigt, det är bara författarnas förhoppningar och drömmar, sa jag till mig själv.

Jag gav upp kärleken, för en tid.

Den fanns, men den fanns inte för mig…

Men sen plötsligt kom han…

De där ögonen… jag hade sett dem förut, och när jag höll hans hand kändes det så bekant.

Han sa alla rätta ord, alla ord jag velat höra,

Och när jag drömde om honom så visste jag att det inte var första gången.

Kunde det verkligen vara så att jag faktiskt mött den jag drömt om?

Ja, det är han.

Jag har drömt om dig så länge, väntat på dig så länge. Jag har längtat efter dig så länge, saknat dig så länge… Och nu är du äntligen här. Jag behöver inte leta mer…