Folk-musik.

Jag ser människor som skriver "jag älskar musik" eller att de har "musik" som intresse och liknande, men dessa människor ser jag sällan lyssna på musik eller skriva om musik eller prata om musik, oftast mindre än vanliga människor. Det gör mig alltid så fundersam, döljer dem att de älskar musik eller är det liksom bara att "de älskar musik men lägger inte ner tid på det för det"?
Så när jag skriver att jag älskar musik så menar jag att jag verkligen älskar musik, ungefär som jag älskar Daniel eller Sansa fast på olika sätt.
Jag har tänkt skriva mer om musik i min blogg, eftersom det är en så stor del utav mitt liv och min vardag och tänkte börja med något som jag faktiskt inte har lyssnat på tidigare utan bara lyssnat på det senaste året eller åren. Jag är sämst på genrer och skulle helt enkelt kalla det för: folk. Men alltså... folk-musik låter som något helt annat när någon nämner det så. Men när jag nämner folkmetal så förstår folk direkt vilken sorts musik det är och det är folkmetal minus det som är metal i låtarna (helt enkelt.)

När jag lyssnar på nordic folk eller celtic folk-musik så känner jag mig stark på ett sätt som jag annars inte brukar känna. Det är så sagolikt, bokstavligt talat. Det är bara att lägga sig ner, eller ännu bättre ta en skogspromenad och försvinna in i musiken...

Dessa två låtar "Fehu" och "Heimta thurs" är från det norska bandet Wardruna. Det som är så häftigt med Wardruna, iof finns det ju en hel del häftigt med dom, är att deras musik är baserad på gamla runor. Musiken är alltså bokstavligen uråldrig vilket bara gör den ännu mer magisk och trollbindande. Trots att jag inte förstår vad de sjunger så känner man äktheten i deras sång.

För er som tittar på TV-serien Vikings så känner ni säkerligen igen dessa eftersom Wardruna varit med och gjort soundtracket till säsong 2, men jag vill även minnas att en del Wardruna spelas även i första säsongen.

En utav sångarna i Wardruna är den kände blackmetalmusikern Gaahl, som bland annat är den tidigare sångaren i Gorgoroth.

Jag brukar ligga och lyssna på Wardruna när jag inte kan sova eller när jag är ute och går. De väcker alltid så mycket styrka i mig, kanske mer än något annat folk-band. Man skulle iof kunna kalla detta för dark folk mer än bara "folk."

Bandet Folkstone har hela 9 medlemmar, från Italien. Deras sound är mer celtic än viking, om man jämför med t.ex. Wardruna. Däremot gör Folkstone mestadels folkmetal, men den här låten jag länkade här är utan tvekan en av de bästa låtarna jag vet; "Omnia fert aetas". Låten sjungs på latin, vilket är awesome. Omnia fert aetas betyder "time cancels everything" och ja "tiden stoppar allt." De har gjort andra bra låtar också, så som "In taberna" eller "Anomalus".

Tyska Corvus Corax skapades redan 1989 och är stor inspiration till bland annat Folkstone och andra liknande folk-band. Även dessa har mer en celtisk vibe med säckpipor. Corvus corax är det latinska namnet för korp. Personligen är deras album från 2011 det bästa, låten som jag länkade, "Sverker" och "Havfru".

Självklart finns det svensk folk-musik också, så som bandet Fejd. Just den här låten är en utav mina favoriter men jag gillar även "Offerrök" och "Drängen och kråkan" en hel del. Just Fejd är väl en sån musik som man skulle tänka sig typisk för svensk folk, och man känner verkligen hur SVENSKT det är när man lyssnar på dem, men det kanske är för sångaren låter så... "himla svensk" om man kan säga så.

Och självklart - Nordman. Iof är Nordman mer kopplat till schlager och pop men deras musik är inte mindre folk är andra folk-grupper, bara med en liten extra twist. Säga vad man vill om schlager så är faktiskt Nordman helt fantastiska. Sångaren Håkan Hemlin har en speciell och raspig röst som passar perfekt in till musiken, och deras texter har oftast en djupare mening när man kollar in närmare på det. Hur sorglig är t.ex. egentligen inte deras mest kända låt "Vandraren"? Lyssna även på mina favoriter "Under norrskenet", "Förlist" och "Ensam varg".

Din lista - metaphor.

Det finns en spellista på spotify som heter "Din lista - Metaphor" som består utav känsliga låtar, mestadels metal. Jag tänkte på det och... vad finns det för riktigt bra metal-ballader eller metal-låtar som handlar om kärlek? Nu menar jag inte det där uppenbara som t.ex. Scorpions eller HIM utan de där små godbitarna som finns. Jag har hittat en del som får mig att blöda lite inombords, kanske för jag har sån stark personlig koppling till dem. Tänkte dela med mig utav dem.

Raubtier - Dobermann
Det här är faktiskt en utav de finaste kärlekslåtar jag någonsin har hört. Det är väl för den är så brutal och beskriver hur brutal kärlek faktiskt kan vara men också för att kärleken som beskrivs är så stark. Det var en utav de första låtarna jag hörde med Raubtier och har varit en av mina favoriter sen dess.
In Flames - Metaphor
Det här är en utav mina gråt-låtar som beskriver så mycket utav det man känner när man är kär och det är sådär... hopplöst på något sätt. 
Sonata Arctica - Shy
En helt otroligt vacker och sorgsen låt. Det finns en del utav låten som alltid får mig att tänka på Peter Pan från 2003 och som jag kan relatera väldigt mycket till; "I see, can't have you, can't leave you there cause I must sometimes see you and I don't understand how you can keep me in chains" och det är en sådan sann känsla, och en känsla som jag kan relatera till väldigt mycket.
Helloween - Hold me in your arms
Den här är bara så fin, och jag kan inte säga mycket mer än att den verkligen är sååååå fin.
Ozzy Osbourne - I just want you
Så många nätter som jag har lyssnat på den här på repeat och bara gråtit. Ozzy gör verkligen bra känsliga låtar också och hans röst har en speciell känsla i den här låten som gör mig helt knäsvag.
Tyr - Evening star
Den här får mig, såklart, att tänka på Aragorn och Arwen och deras kärlek. Jag älskar verkligen sångarens röst, och ännu mer i den här låten.
Sturm Und Drang - Molly the murderer/That's the way I am
Jag har alltid älskat Sturm Und Drang, redan så långt tillbaka som 2007 ungefär och de har två speciella låtar som är så fina. Den andra låten är speciellt fint i akustisk version. Det är som är så jäkla häftigt med just det här bandet är hur unga de är, och sångaren har verkligen en röst som låter mycket äldre och är så underbart fantastisk - och ännu mer så när man tänker på hur ung han är.